Marianne släpper sin tredje bok Spinnsidan

På lite drygt två år har Marianne Cedervall gett ut tre böcker. Ett tempo hon inte kunde drömma om när det i princip tog tio år innan första boken, Svinhugg, kom ut. Nu i dagarna kommer Spinnsidan, där vi återigen får möta H ervor och Mirjam.

Ett smorpapper sitter uppsatt pa vaggen i scv-rummet hemma hos Marianne på Jakobsbergsgatan i Västerås. Pä det har hon ritat en tidslinje där karaktärernas liv i senaste boken är uppritade, händelserna i realtid och kurvor för hur det kopplas samman. – Jag måste ha en ordentlig plan, särskilt för hur det ska sluta så att jag vet åt vilket håll jag ska gå under skrivandets gång. säger Marianne. Här. i sovrummet, sitter hon ofta och skriver. Eller i sitt lilla kapell på Gotland. Hade du iakn.it med att leverera tre böcker sa rappt? – Nähä! säger Marianne och skrattar högt. Hon säger att det är lättare att jobba mot en deadline från förlaget. Då vet hon när hon måste leverera. Särskilt som Marianne har ett “vanligt” jobb också, som stiftsförbundssekreterare i Västerås. När hon är i tankestadiet för nästa bok, som nu. jobbar Marianne heltid inom kyrkans värld. Men när hon väl börjar skriva går hon ned i tid en dag i veckan och på sluttampen jobbar hon halvtid, för att kunna fokusera. I en intervju när Svinhugg kom lovade du tre böcker om Hervor och Mirjam. Är det slut du? – Nej. Bokförlaget tyckte annorlunda så nu har vi. förutom Spinnsidan, skrivit avtal på ytterligare två böcker. Du hai levt med dina karaktärer i mänga ar. Vad har du for relation till dem? – Det är ju kompisar till mig. säger Marianne. Ibland tänker jag; Hur skulle Hervor ha gjort här. Vad skulle hon ha tänkt? Och det är ju ett sätt att bearbeta skrivandet Hervor är väldigt populär hos läsarna, har Marianne märkt. Kanske för att många önskar att de vore som hon. Befriande och frispråkig. Det häi övernaturliga Inslaget, där Het-vot ägnat sig at tankekraft. Vat kom det irran? – Från början var det inte så mycket sådant. Jag hade kommit på det hår med tankekraft som mordmetod och tyckte att det var genialt, eftersom man inte ska använda sig av det på det sättet. Det blev upprinnelsen till första boken. Och när Marianne skickade in manuset till förlaget bad de henne förstärka det övernaturliga. -Jag kunde inte särskilt mycket, så jag fick gå ned till bibblan och ta fram alla böcker de hade om magi. Sedan satt jag i ett hörn och läste på. Har ditt skrivande förändrats längs böckernas gäng? – Nej, det tycker jag inte. Men i vissa avseenden är jag antagligen säkrare på saker och ting. Och jag kanske ibland hör min redaktörs röst i huvudet. I andra avseenden är det lite läskigare. Inför första boken var jag mer aningslös. Nu finns det förväntningar. I Sverige har Marianne sålt 80000 böcker och hon säljer även en del i Tyskland. – Men jag kan inte försörja mig på det. Jag reparerar mitt kapell för pengarna och ser det som en förstärkt pension. Marianne är svensklärare i grund och botten, så hon har lätt för att hantera språket Svagheten, konstaterar hon, är dramaturgin. Någon har beskrivit hennes böcker som en helt egen genre. Kanske för hennes sätt att blanda humor och allvar, något hon tycker är väldigt viktigt. – Särskilt Hervors sätt att vara skrattar man ju hejdlöst åt. Hon har det som min lappländska svärmor lärde mig en gång och som jag brukar tänka på; för att orka sörja måste man kunna skratta. Lite så tycker jag att böckerna ska vara. För livet är ju så – lite upp och ned. I Spinnsidan möter vi åter väninnorna Mirjam och Hervor. som är tillbaka i den lilla byn Kajpe Kviar på Gotland. Till skillnad mot i de tidigare böckerna, då kvinnors hämnd på onda män varit i fokus, kretsar den här historien kring elaka kvinnor. Vi får bland annat möta en man som kränks av sin fru. – Vilket förekommer men som man inte talar om så mycket, noterar Marianne. Där finns också historien om fosterbarnet Emanuel, granne med Hervor och Mirjam. Att skriva om barn som far illa var dotterns förslag. Marianne tände på idén och började skriva. – Men det var så jobbigt! Man blir ledsen av det. Nu fixar så klart Mirjam och Hervor det här. Men jag ska aldrig mer skriva om barn som far illa, säger Marianne som definitivt ärför lyckliga slut. Efter tre böcker, och ytterligare två planerade, medger hon att drömmen nu finns om att hitta nya fräsiga karaktärer att utveckla. Nya miljöer att beskriva. De tvä första böckerna utspelar sig på Gotland, där Marianne är född. samt i Lappland där hon bodde en längre tid. Du hat bott i Västeras 1 tio ar nu. Kunde inte nästa bok utspela sig hat? – Hade du frågat mig för fem år sedan hade jag sagt; Nej, jag känner inte stan tillräckligt väl. Men nu? Det skulle vara riktigt kul att använda Västerås, för det är en fin stad med fina miljöer, säger Marianne fundersamt. – Du kanske hjälpte mig nu I Det kanske är just sa jag ska göra – bestämma mig för en helt ny miljö och fråga mig; vilka människor bor här?

”Jag kunde inte särskilt mycket, så jag fick gå ner till bibblan och ta fram alla böcker de hade om magi”.

MARIANNE CEDERVALL

Lämna en kommentar